Nominell belysningsstyrka

Den så kallade nominella belysningsstyrkan är den genomsnittliga belysningsstyrkan i ett utrustat rum i förhållande till armaturens genomsnittliga åldringstillstånd.

För att kunna ange det nya värdet för ett nytt belysningssystem måste den nominella belysningsstyrkan multipliceras med planeringsfaktorn 1,25, eftersom denna alltid avser genomsnittlig åldring. Den mäts och anges i enheten lux.

Den nominella belysningsstyrkan användes sedan till exempel i arbetsplatsriktlinjerna, där de lämpliga ljusförhållandena gällde en horisontell arbetsyta på 85 cm höjd över golvet. Exempelvis rekommenderades 500 lux för IT-arbete på kontoret och dubbelt så många lux för ritkontor.

Allt detta var viktigt för att fastställa de korrekta ljusförhållandena, eftersom det var det enda sättet att utföra visuella uppgifter utan alltför stor belastning på ögonen.

Numera används dock inte längre den nominella belysningsstyrkan i belysningsstandarder. I stället anger DIN EN-standarderna nu så kallade underhållsvärden för belysningsstyrkorna.

Dessa nya värden tar även hänsyn till minskningen av belysningsstyrkan på grund av nedsmutsning och åldrande av ljuskällorna.