Skyddsklass

Skyddsklassen anger för en armatur vilka skyddsåtgärder som krävs mot elstötar. Dessa måste därför alltid anges på utrustningen och får inte förväxlas medIP Skyddsklass inte ska förväxlas med skydd mot främmande föremål och vatten. I Tyskland finns det tre olika skyddsklasser; en armatur med skyddsklass II har till exempel en förstärkt och dubbel isolering mellan nätströmkretsen och utspänningen respektive metallhöljet.

Här följer en översikt över alla tre skyddsklasserna: Skyddsklass I: Den första skyddsklassen avser en skyddsjordning, där alla ledande höljesdelar på lampan eller den elektriska apparaten är anslutna till det så kallade skyddsledarsystemet i den fasta elinstallationen. Vid en felström aktiveras på så sätt en säkring som kopplar ur strömkretsen så att den blir spänningsfri.

Skyddsklass II: I den andra skyddsklassen finns en förstärkt eller dubbel isolering mellan nätströmkretsen och armaturens ledande hölje, vilket kallas skyddsisolering. På så sätt säkerställs enBelysning med skyddsklass II, även om den skulle bestå av ett elektriskt ledande material.

Skyddsklass III: Den tredje skyddsklassen kännetecknas av en så kalladSäkerhetslågspänning där de enheter som är märkta med detta är utrustade med enSpänning högst 50Volt Växelström eller 120 volt likspänning. Precis som i skyddsklass II krävs även här en förstärkt eller dubbel isolering mellan nätströmkretsen och utspänningen. Dessutom måste dessa armaturer vara utrustade med en säkerhetstransformator enligt DIN EN 61558-2-6, vilket endast kan undantas vid skyddslågspänningar från batterier eller uppladdningsbara batterier.